Fredag den 13:eVilken fredag! Fredag den 13:e. Regnet piskar och vinden viner så det knakar i fönstren och knäcker i grenarna. Det är en speciell känsla att bo på landet sådana här dagar. Även om vi har grannar nära så ger det mig en känsla av ensamhet och kanske också utsatthet, fast på ett sätt som mest känns mäktigt. Vårt trygga bo får liksom en annan mening här och nu än en lägenhet i stan någonsin fick. Nu är det uppenbart att vi återigen befinner oss i mörker och rusk. Vi blev ju lite snuvade på vad vi på senare år har vant oss vid att sommaren är, och jag måste medge att det känns lite jobbigt. Jag blir ordentligt påverkad av mörker och det känns som att jag allt för snabbt kastades tillbaka till den tunga längtan efter ljus jag hade när vi desperat väntade på våren där i mars månad. Vad gör du för att hålla humör och energi uppe när mörkret omger oss?Precis där jag ska vara…Min vardag ser helt annorlunda ut nu än den gjort alla höstar de senaste 20 åren. Nu byter jag gammalt mot nytt och gör mitt bästa för att manövrera behov, måsten och önskan. Jag tror att det blir bra och jag ser fram emot att bygga en ny vardag, men visst är det med vissa frågetecken och lite oro. Hur ersätter man den strävan och det fullkomliga fokuset man har som elitidrottare? Hur byter man ett liv uppbyggt kring omänskligt tuffa perioder och total avslappning som avlöser varandra, mot en ständig medelbelastning varje dag på ett ”vanligt” jobb. Hur bygger jag den träningsnivå jag måste ha för att må bra när ”måste-faktorn” jag är van vid är borta? Jag blir uppgiven då och då och saknaden efter det förra är stor. Men, det är min fulla övertygelse att jag ÄR precis jag SKA VARA just nu. Livet bygger sin egen väg när jag är följsam och det överraskar mig ofta med mer än jag vågat önska. Jag brukar tänka precis samma sak i svåra stunder. Även då tror jag att jag är där jag ska vara även om det är svårt att se det just då. Det finns ett sen! Det kommer ett sen. Der kommer komma en dag när saker klarnar och jag kan se vad syftet var. Men. Jag tror att vi kan förstöra för oss själva likaväl, kanske mest genom att inte våga lita på oss själva och vår inbyggda förmåga att styra dit vi ska. Perioden jag är i just nu är precis en sådan när jag behöver lita på mig själv och mitt liv extra mycket och bara följa med. Varje dag och varje vecka blir något jag inte riktigt hade räknat med. Jag blir lite överraskad hela tiden. Det är liksom lika bra att bara hänga på och låta saker hända. Jag skapar det jag skapar på intuition och de idéer som kommer till mig. Jag väljer att se den här lagom läskiga perioden som intressant, inspirerande och faktiskt häftigt. Hur väljer du att se på…?Hm… Ja. Kolla bara det här inlägget. Jag skulle skriv ett snabbt fredagsinlägg om väder och höst och kolla vart jag hamnade! I en Bob Hansson inspirerad ”the Secret”. En blandning av känslo-poesi och ”the law of attraction” helt enkel. Jag har en djup, analyserande hippie-sida vilken ju precis blivit uppenbart 🙄 Men, ibland är jag också bara sur och bitter och svär över människor som ska vara så himla djupa och mystiska. Helt klart dubbelmoral från mig! Men, intressant i det hela är att sidan ni fått se idag helt klart gör mig lyckligare, och visst är det väl någonstans där hemligheten finns? Hur förhåller jag mig till de saker i livet jag inte vet och inte alltid aktivt kan styra för att det ska få mig att må så bra det bara går? Hur väljer jag att se på ”oskrivna blad” och ovisshet? Bild på filosofiska känslor en helt annan dag… Foto: Ann Jonasson LignerkronaVad är ditt sätt? Hur får det dig att må? Finns det något annat sätt att våga prova för att nå lite längre…?Kram! /Lina