Söndag kväll... Man kan säga att helgen har varit intensiv. Flyg till Stockholm i fredags morse med hela lilla familjen. En supermysig kväll hos min syster för mig och Kleo medan Akira tog hand om fighters som skulle tävla i helgen. På lördag var det jobbdax och jag slöt upp med Viaplay-teamet på Annexet klockan fyra. Jag ledde alltså Viaplay's tv sändning från samma gala som Akira coachade fighters på, -Superior Challenge. De här jobben är alltid lika roliga och extra kul är det att jobba med ett så proffsigt team som Viaplay. Förutom bra gala och roligt jobb hade kvällen följande höjdpunkter.Jag stressade till hotellet för att hinna andas, ta ett kort bad (vi saknar badkar hemma och det var min meditation i vår gamla lägenhet) och göra mig i ordning. Jag hör själv paradoxen i att stressa för att hinna slappna av men sånt är mitt liv mina vänner. Som tur är hade mitt bokade rum bytts ut och det fanns inget badkar. Istället packade jag upp väskan och upptäckte till min förvåning att klänningen som skulle bäras i direktsänd tv ligger kvar hemma i Skåne. Bra jobbat småbarnsmorsan och tack du som planerade Globen-området för att du tänkte att lite shopping ju har en given plats där. Det tog mig exakt tjugotre minuter att springa från hotellet, köpa en klänning och ta mig tillbaka på rummet. Ungefär så lång tid det hade tagit att slappna av i ett bad också. Man kan säga att utseende-kravs-ångesten inte hann få något utrymme. Snabba ryck och en halvtimme senare satt jag på genomgång av körschema på Annexet.Strumpbyxorna jag hade köpt var av "håll in skiten-modell" och var för små. Tur att inte det inskärande korvskinnet syntes genom den nyköpta klänningen.Efter ett sista genrep skulle min tv-kollega Claes ta upp en penna från golvet när det lät ritsch! "F...n jag visste det! Där sprack byxorna". Han hade kört ben på gymet och har stora muskler. Det är förövrigt denna kollega som jag tidigare har beskrivit som den mest välklädda av dem alla. Han hade extra snygg-jeans med sig och hann precis byta om innan sändningen drog igång.Mina klubbkamrater som tävlade vann sina matcher med bravur!Jag tog en av de tävlandes tävlingskort (en slags licens) från rummet ner till frukosten i morse. Det är vitt på baksidan och det var otippat att det skulle ligga på min killes sängbord, så det var inte jag som var helt ute och cyklade. Jag fick i alla fall stå i hisskö och ta en extrarunda ner till receptionen för att få ett nytt. Självklart hade tiden redan började rinna iväg för oss så det blev återigen lite bråttom. Vi skulle möta upp Kleo med mormor & Co på Bromma flygplats och mitt hjärta hade skrikit efter Kleo hela natten så att missa ett tåg och bli tjugo minuter sen kändes inte som ett alternativ. Vi hann i alla fall och vi sprang. Dessutom kände jag att en början till förkylning har bosatt sig i mina lungor. Hej på er förskolevirus! Det var inte så längesen.Flyget var i tid och Kleo gick med på att sitta stilla under landning efter att killen från raden framför mutade henne med godis. Han hörde att tvärtemot-inställningen var aktiverad och att våra försök tog slut. Vem vill hålla fast en unge i flygplansstolen för att inte få skäll av flygvärdinnorna liksom...? Godiset funkade och "Tack och pust" sade vi.Ja.. det var väl det. God natt säger jag och ser till att lägga mig senast om en timme. Jag ska bara göra några måsten först.Ta hand om er!