Här har vi det! Mitt första blogginlägg här hos MåBra! Jag ser fram emot att dela mitt liv, min historia, tankar och känslor med er. Var börjar vi då...? Kanske där allt började. Hur blev jag den jag är och den jag har varit? Hur blev jag fighter och första svenska kvinna i världens högst ansedda MMA organisation, UFC? Det var en gång en liten tjej som föddes i värmländska Karlstad. En tjej med en vilja av stål och med noll tolerans för att bli begränsad. Jag var full av idéer och äventyr redan från början och inte speciellt olik dottern jag själv har gett liv åt -Kleo. Mitt liv lekte. Jag var glad, sprudlande, envis och arg. Som ett barn ska vara. Men, på vägen hände något. Jag fick inte fortsätta vara så sprudlande som jag var. Mina föräldrar gjorde mer än vad de förmådde men min väg korsades av människor som prioriterade sina egna lustar och behov över att låta mig blomma. Jag kommer säkerligen nämna det här igen men just nu tar jag upp det för att förklara hur jag tror att det här formade mig som person. Min sprudlande energi för livet byttes ut mot en starkt behov av att övervinna. Att stå rakryggad och inte vika mig. Krossad blev jag aldrig men min lättsamma glädje byttes ut mot en beräknande kraft att överleva. Jag kämpade och jag hittade in i alla forum jag träffade på som gav min vilja att kämpa utrymme. Alltid med en grundläggande syn på rättvisa, jämlikhet och människovärde som grund.ThaiboxningÅr 2002 lämnade jag Karlstad och flyttade till Göteborg. Där hittade jag snart kampsporten. Thaiboxning närmare bestämt. Det var då, med äventyret som thaiboxningen innebar, som jag återigen fick känna att mitt liv innehöll sprudlande glädje även om det följde kamp och strävan sida vid sida. Visst hade jag med mig en känsla av att mina rättigheter som människa inte var givna, men den känslan blev nu istället tändvätska på min eld. Jag var tvungen att kämpa. Men här fanns det utrymme för MIG. 2005 gick jag min första match. Det var med bankande hjärta och ett tunnelseende jag aldrig tidigare upplevt som jag tog hem vinsten i en klubblokal i Göteborg. Kort därefter gjorde jag min första resa till Thailand för att träna thaiboxning. Friheten i att vara långt borta från mina mörka upplevelser och ett helt försvunnet behov av att titta mig själv över axeln, gjorde att jag bestämde mig för att det var jag och thaiboxningen forever. Den gav mig helt enkelt så många möjligheter och fyllde så många av mina behov. Även de jag tidigare inte insett att jag hade. Resor blev en vana och hela mitt övriga liv gick ut på att ha möjlighet att träna och resa för att göra detsamma. Jag älskade Thailand. I första hand Bangkok där de bästa gymen fanns. Jag sov på hårda madrasser med en fläkt på sin höjd. Jag gick på myllrande gator och hittade mina pärlor där det thailändska språket var ett måste och fattigdomen var norm. Jag delade mina resor med nära vänner med samma drömmar. De vännerna står mig nära än idag. Min första match i Thailand var något alldeles speciellt. Långt ifrån staden där dunkelt ljus och damm låg över ringen fightades jag. "Penga-bettande", hejjande män i publiken och mina tränare och klubbkamrater i ringhörnan. Jag njöt av adrenalinet och kände hur livet levdes till max. Jag vann. Åkte tillbaka till Bangkok med lindade smalben, chilistark mat i magen och en välsockrad sojamjölk i handen. Min första match i thaiboxning i Thailand och en traditionell så kallad "Ram Muay". Ett par timmar utanför Bangkok någon gång 2005 eller 2006.Hemma i Sverige representerade jag klubben Göteborgs Muay Thai. Vi tränade till en början i en liten lokal med parkettgolv, slitna säckar och linimentluktande väggar. 2007 hade klubben ett mycket bra år när SM gick av stapeln. Vi plockade massor av medaljer och jag tog mitt första SM guld. Det är nog fortfarande en av de största upplevelserna i mitt liv. Mitt först SM guld. Lägg märke till bulan på mitt skenben som skvallrar om varför lindning behövdes efter min match i Thailand.Ett SM guld innebar landslagsplats och landslagsplats innebar VM. Helt plötsligt befann jag mig mitt i vad som nyss hade varit väldigt stora drömmar. Jag slet som ett djur men allt var precis som jag ville ha det. Jag tränade stenhårt. Jag firade, deppade, strävade, övervann, reste och växte. 2008 tog jag mitt första VM guld i Busan, Syd Korea. Resultatet av det blev i min värld att jag ville ta det igen, fast i en svårare viktklass. EM- och VM turneringarna tog mig runt världen. Förutom Sydkorea gick de i Thailand, Turkiet, Uzbekistan, Ryssland och Portugal. Resultaten blev 1 VM brons, 1 VM silver, 1 EM brons och slutligen guld i både EM och VM i den där svårare viktklassen jag strävade efter att plocka hem det i. -63,5 kg. På det, även ett par fina professionella titlar. VM guld -67 kg Busan, Syd Korea. Göteborgs Muay Thai på VM 2007 i Bangkok, Thailand VM silver, Tashkent, Uzbekistan Efter match-lindning av ben med vår landslagsläkare Pontus. VM guld 2012, S:t Peterburg, Ryssland. På väg upp i ringen antagligen VM 2011. Hotell-selfie innan invägning på mästerskap med badkarstvättade landslagskläder på tork i bakgrunden. EM guldsfirande med lillasyster Ella och resten av familjen på plats. Proffsmatch i Finland. Professionell WMC Nordic Champion.MMAEfter många års tävlan i thaiboxning började glädjen i det bytas ut mot prestationsångest. Jag kände att jag hade mer att förlora än att vinna. I SM turneringarna som alltid var kval för årets större mästerskap kände jag mig jagad. Som att alla ville åt mig vilket ju självklart också var fallet. Det förstörde lite av min glädje i det. Den känslan grodde och resulterade i att jag 2012 valde att gå över till MMA. Kort därefter gjorde jag min professionella MMA debut. Nya dörrar öppnades och återigen var glädjen och pirret tillbaka. Professionell MMA debut mot Pannie Kianzad.MMA´n blev min nya kärlek. Det fanns massa nytt att upptäcka. Nya mål att ha och helt andra karriärsmöjligheter än i thaiboxningen. 2013 gjorde Ronda Rousey debut mot Liz Carmouche på den största MMA scenen i världen, UFC, och banade väg för kvinnor i organisationen. Drömmen blev nu tydlig. Det största av det största!Jag fortsatte min karriär med enbart vinster. Matcherna blev större, organisationerna högre ansedda och motståndet tuffare. Jag kunde ännu inte leva på min idrott. Inte ens i närheten. I thaiboxning var elitsatsningsstipendier på 30 000 kr/år, som skulle redovisas, vad man fick för ett VM guld. Det berörde inte mig ett dugg då. Pengar hade ingenting med min strävan att göra. Som proffs i MMA blev pengarna större men inte mer än att man kunde gå ner några procent i tid på jobbet. I samma veva utbildade jag mig till PT. Det gav mig lite större möjlighet att förlägga viss arbetstid i närmare kontakt med min egen träning. Det blev också ett sätt för mig att faktiskt använda det jag hade lagt all min tid på till något inkomstbringande. Många gånger hade jag blivit tillsagt att jag måste utbilda mig och ha något ordentligt i botten. Jag säger inte att de hade fel. Men jag säger att mitt sätt att leva var att ha en dröm och helt enkelt se till att det fungerar att göra det jag vill och leva på det. Så såg jag då på det som någon gång komma skulle, och så ser jag på det nu när jag är mitt i det som då var framtid.Jag skrev ett kontrakt med en stor engelsk organisation, Cage Warriors. Matcherna tv sändes och den internationella bevakningen intensifierades. Jag vann bältet i vår största svenska organisation Superior Challenge och vann matcher mot motstånd som nu idag fightas på världstoppen. Cage Warriors, Amman, Jordanien Titelmatch i Superior Challenge. Superior Challenge Champion. Viktig vinst över nuvarande UFC-fightern Lucie Pudilova på Battle of Botnia.UFCEn varm sommardag 2016 kom samtalet. Min manager Tomas hade fått ett erbjudande som ingen, allra minst jag, hade kunnat föreställa sig. En natt gick min telefon plötsligt varm med samtal från medier i Brasilien. Att det var på natten de ringde hade såklart med tidsskillnaden att göra. Erbjudandet var för tufft för att vara det minsta rättvist. Jag erbjöds möta den som delade plats att vara den allra största med Ronda Rousey, -Cris Cyborg från Brasilien. Mer välkänt namn inom kvinnlig MMA fanns inte och hon var också välomtalad för både "djurighet" och tidigare dopingavstängning. UFC hade signat henne i bantamvikt 135 lbs eller 61,2 kg vilket hon inte var kapabel att gå ner till. Men, stjärna som hon var (och är) fanns det möjligtvis redan då planer på att runt henne skapa en ny högre viktklass. Jag tävlade vanligtvis i bantamvikt men hade nyligen gått en match en viktklass över vilket, tillsammans med mina tidigare värdsmästartitlar, gjorde den här matchen intressant för UFC. Även om den enda rimliga tanken var "det kan jag ju inte göra" så fanns det aldrig i min värld att tacka nej. Sagt och gjort! UFC kontraktet signades, vistelserapportering till USADA inleddes, läkarundersökningar likt inget annat skulle fixas och vi åkte på en weekend till Brasilien för promotionuppdrag. Ja exakt! Man åker inte på en weekend till ett land med fem timmars tidskillnad och en flygresa på femton timmar. Men jo, det gjorde vi ändå för att UFC krävde det. Det blev ju långt ifrån rättvisa förberedelser när sex veckors träning kantades av mängder av uppdrag och nära hälften av träningsmöjligheterna försvann till detta. Men match blev det. Huvudmatch i Brasilien inför 33000 åskådare. Adrenalin, endorfiner och en livs levande Lina som njöt av varje sekund. Det blev en förlust i UFC debuten och en bruten näsa, men mitt liv var helt plötsligt något helt annat än det varit tidigare. Jag kunde säga upp mig från mitt jobb, träna på heltid och jag kunde säga "jag gjorde det". Jag kunde nu leva min dröm och dessutom klara mig på det. Jag fightades i UFC i sju år. Jag har fått tävla i UFC´s oktagon inför min hemmapublik i ett fullt Globen och inför stora delar hemmapublik i Köpenhamn. Jag har tävlat i England, Polen, Brasilien, USA och Abu Dhabi. Jag har varit rankad nr 10 i världen i den högst ansedda organisationen vi har. Jag har delat omklädningsrum och presskonferenser med de största namnen någonsin. UFC StockholmNu har jag valt att avsluta min MMA karriär. Jag är 41 år gammal och hur mycket jag än önskar annat så är tid vad tid är. Sporten har givit mig så extremt mycket. Äventyr, erfarenheter och kunskap om mig själv och vad jag är kapabel till. Det har givit mig vänner för livet, min partner och just den perfekta dotter jag har. Det har gett mig så mycket kunskap att dela med andra människor och möjligheten att lyfta, inspirera och stärka andra. Och det, det är vad jag ska göra med resten av mitt liv.Tack för att DU läser. Vi hörs snart igen!